Långhårig Collie


 collie

 


STANDARD FÖR COLLIE, LÅNGHÅRIG

Ursprungsland/ hemland: Storbritannien (Skottland)

Orginalstandard:

Användningsområde: Vallhund

FCI-Klassifikation: Grupp 1, sektion 1

Bakgrund/ändamål:
Långhårig- och korthårig collie skiljer sig bara genom pälslängden. Den skotska vallhunden anses ha sitt ursprung i lokala hundar som blandades med de hundar som romarna förde med sig till de brittiska öarna år 50 f. Kr. Under hundratals år var vallhundar en ovärderlig hjälp åt boskapsägare i deras arbete. När intresset för rasavel och hundutställningar uppstod under 1860-talet så var det den långhåriga höglandsvallhunden som först uppmärksammades.
Drottning Victoria var en stor beundrare av collie vilket förhöjde intresset för de vackra vallhundarna som fashionabla  sällskapshundar. Den långhåriga varianten var först att utvecklas från en enkel arbetshund till en glamorös utställningshund, och det på mindre än 50 år. Den korthåriga varianten har inte rönt samma stora intresse som utställningshund. Vallningsinstinkten anses väl bevarad hos vissa individer. Som alla andra vallhundsraser har även collie en snabb inlärningsförmåga och en hög arbetsvillighet.

Helhetsintryck:
Långhårig collie utstrålar stor skönhet, värdighet och fysisk harmoni. Kroppsbyggnaden ger intryck av styrka och rörlighet utan att vara grov eller klumpig. Colliens uttryck är mycket viktigt och uppnås genom en fullkomlig balans mellan skallen och nospartiet, ögonens storlek, form, färg och placering samt korrekt ansatta och burna öron.

Uppförande/karaktär:
Rasen skall vara vänlig till sinnelaget utan spår av nervositet eller aggressivitet.

Huvud:
Huvudets form är av stor betydelse och det skall stå i proportion till hundens storlek. Huvudformen skall sedd både framifrån och från sidan påminna om en jämn och trubbig kil. Huvudets sidor skall avsmalna gradvis från öronen mot den svarta nostryffeln,
utan vare sig markerade kinder eller snipigt nosparti. Skallens övre plan och nosryggen skall sedda i profil vara parallella, raka och av samma längd.

Skallparti
Skallen skall vara flat. Skallens djup från ögonbrynen till undersidan av underkäken får aldrig vara överdrivet.

Stop
Stopet skall vara litet, men urskiljbart. Stopets centrum skall vara placerat mitt emellan de inre ögonvrårna och det skall utgöra mittpunkten för huvudets hela längd.

Nostryffel
Nostryffeln skall alltid vara svart.

Nosparti
Nospartiet skall vara mjukt avrundat, inte kantigt.

Käkar/Tänder
Käkarna skall vara kraftiga med tillräckligt stora tänder och ett perfekt, regelbundet och fullständigt saxbett, dvs överkäkens tänder sluter väl till om underkäkens och är placerade i rät vinkel till käkarna. Underkäken skall vara stark och väl markerad.

Ögon
Ögonen är ett mycket viktigt kännetecken, som ger det milda och vänliga uttrycket. Ögonen skall vara medelstora (aldrig riktigt små) och mandelformade med något snedställd placering. Färgen skall vara mörkbrun, undantag gäller för blue merle, där ögonen ofta är blå eller blåfläckiga, helt eller delvis, antingen det ena eller båda ögonen. Uttrycket skall vara mycket intelligent och vid lystring vaket och livligt.

Öron
Öronen skall vara små, inte ansatta för tätt eller för långt isär på hjässan. I vila bärs de bakåtlagda, men reses vid lystring så att ungefär 2/3 av örat är upprätt medan 1/3 tippar framåt, nedåt av sig självt.

Hals:
Halsen skall vara muskulös, kraftfull och förhållandevis lång med väl välvd nackbåge.

Kropp:
Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden.

Rygg
Ryggen skall vara fast med en lätt förhöjning över länden.

Bröstkorg
Revbenen skall vara väl välvda, bröstkorgen djup och tämligen bred bakom skuldrorna.

Svans
Svansen skall vara så lång att sista svanskotan når åtminstone till hasleden. När hunden är lugn bärs svansen lågt men med något uppåtböjd svanstipp. När hunden är alert får svansen bäras högt, men aldrig in över ryggen.

Extremiteter:
Framställ:
Frambenen skall vara raka och muskulösa med måttligt rundad benstomme.

Skulderblad
Skuldrorna skall vara sluttande och välvinklade.

Armbåge
Armbågarna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.

Framtassar
Framtassarna skall vara ovala och trampdynorna välutvecklade. Tårna skall vara välvda och tätt slutna.

Bakställ:
Lår
Låren skall vara muskulösa.

Knäled
Knälederna skall vara välvinklade.

Underben
Underbenen skall vara torra och seniga.

Has
Hasorna skall vara korta och starka.

Baktassar
Baktassarna som framtassarna men något mindre välvda. Rörelserna är ett utpräglat kännetecken för rasen. En välbyggd hund skall aldrig ha utåtvridna armbågar, men rör sig trots det med framtassarna förhållandevis nära varandra. Flätande, korsande eller paddlande rörelser är i hög grad otillfredsställande.

Rörelser:
Rörelserna skall sedda från sidan vara flytande. Bakbensrörelserna skall vara kraftfulla med ordentligt påskjut och sedda bakifrån skall de vara parallella från hasleden till marken men inte för trånga. Ett tämligen långt steg är önskvärt och hunden skall röra sig lätt och till synes utan ansträngning.

Päls:
Pälsstruktur
Pälsen skall följa kroppens kontur och vara mycket tät. Täckhåret skall vara strävt. Underullen skall vara mjuk, ullig och mycket tät, så att den nästan döljer huden. Manen och bröstpälsen skall vara mycket riklig, masken (ansiktet) korthårig. Örontopparna skall vara korthåriga men håret skall vara längre nedåt basen. Frambenen skall ha rikliga fanor, bakbenen ovanför hasorna skall vara rikligt hårbeklädda men nedanför korthåriga. Håret på svansen skall vara mycket rikligt.

Färg
Tre erkända färgvarianter: sobel och vit; trefärgad; blue merle.

Sobel
Alla nyanser från ljust guld till djup mahogny eller skuggad sobel. Ljus halm- eller gräddfärg är absolut inte önskvärt.

Trefärgad
Övervägande svart med djup tanfärg på huvudet och benen. En rostig färgton i täckhåren är absolut inte önskvärt.

Blue merle
Övervägande klar silverblå, fläckad och marmorerad med svart. Djup färg i tanteckningen föredras, men avsaknad av tantecken är inget fel. Stora svarta fläckar, skiffergrå färg eller rostig färgton i täckhåren eller underullen är absolut inte önskvärt.

Vita tecken
Alla ovannämnda färgvarianter skall ha mer eller mindre av den typiska vita collieteckningen. Följande tecken föredras: helt eller delvis vit krage, vitt bröst, vita ben och tassar, vit svanstipp. En bläs får finnas på nosen eller skallen eller bådadera.

Storlek/vikt:
Mankhöjd
Hanhund: 56-51 cm
Tik: 51-56 cm

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.



 

 collie tecknad

Collie, som i dag finns som lång- respektive korthårig, anses vara skotsk. Var rasen egentligen kom från är okänt. De dyker upp som vallare av de enorma fårhjordar som medföljde härarna under tiden för romarnas invasion av de brittiska öarna. Första gången rasen ställdes ut var 1861 i England. Drottning Victoria var en stor beundrare av collie vilket ökade intresset för de vackra vallhundarna som fashionabla sällskapshundar. Collie är Sveriges första importerade brukshundsras. Rasen blev lanserad som sanitetshund, vilket är föregångare till dagens räddningshund.

Användningsområde

Collie är en brukshund men det betyder inte att den bara duger för de klassiska bruksgrenarna som spår, sök och rapport. Rasen tillhör gruppen vallhundar, där hundarna är aktiva och lättlärda och älskar att jobba. Den har visat goda resultat inte bara i de klassiska bruksgrenarna utan även inom lydnad, agility, drag, viltspår och som servicehund. Collie är en populär utställningshund. Den är alltså en mycket allsidig hund som trivs när den får känna sig delaktig i sin ägares närvaro.

Hälsa

Collie är en förhållandevis frisk ras, men Collie Eye Anomaly (CEA) och colobom (ögonsjukdomar) och höftledsdysplasi (HD) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Collie är vänlig till sinnelaget, lättlärd, lyhörd och arbetsvillig. Den ska inte vara nervös eller aggressiv. Den har ingen stor jaktlust och har lätt att umgås med andra hundar och djur.

Storlek och utseende

Lång- och korthårig collie skiljer sig bara genom pälslängden. Båda hårlagen förekommer i tre olika färger; Sobel med vita tecken, trefärgad och blue merle. En collie utstrålar stor skönhet, värdighet och fysisk harmoni. Kroppsbyggnaden ger intryck av styrka och rörlighet utan att vara grov eller klumpig. Mankhöjd för hanar är 56–61 cm och tikar 51–56 cm.

Pälsvård

Den långhåriga pälsvarianten är inte svår att sköta. Det räcker med en grundlig genomborstning i veckan men den måste kammas när den är i fällning. Man bör även kamma bakom öronen och på frambenen då och då, gärna med en stålkam. Pälsen under tassarna trimmas bort liksom på bakhasorna. Till den korthåriga pälsen används gärna ett sämskskinn och vid fällning behöver den lösa pälsen kammas ur. Båda hårlagen badas vid behov men sällan mer än 2–3 gånger per år och gärna i samband med fällning. Klorna bör klippas regelbundet så att de hålls korta.

Övrigt

Det är viktigt för rasen att så många hundar som möjligt blir MH-beskrivna (Mentalbeskrivning Hund). Rasklubben arbetar för att minst 50 procent av varje årskull ska delta på MH-beskrivning för att på så sätt dokumentera och utvärdera rasens mentala status. Rasklubben arbetar aktivt med att sprida kunskap om mentalitet till både uppfödare och valpköpare via sin tidning och webbplats. Arbetet med att förbättra rasens mentalitet är ett prioriterat mål.